VORA  PIBLA

Mel.: Karl Williams

Tekst: H. Sonne Kofoed/

N. C. Stangegård

Frå kløpperna ver Hammarinj te Dâueudens sân

enjhellu nætta pibla hâr mit jarta tænt i brân.

Di spo saj å di sno saj, å di sjynga lisse pent

som larkerna på markerna frå lyza mârn te sent.

Ded e piblana i Rønna, ded e piblana i Rø

ded e piblana hærjimma på vor goa gamla ø

å di e nætta, di e lætta som di sjinjarna di e

Kanj du saj maj om du dorra læje nânj stâ kanj se.

 

Som sjømanj jâ i monga år på longa fârter tâu

jâ hâr kjænt monga pibla – ja, å jâ hâr kjøsst dom âu.

Mæn vår ded va å når ded va, å væm ded vaj â så

så va’d ilæl di samme som jâ ømmer tænjte på:

Ded va piblana i Bolsker å Nylârs å Hællipær

ded va piblana dærjimma, for jâ kjænjer injen bær

å di e nætta, di e lætta som di sjinjara di e

Kanj du saj maj om du dorra læje nânj stâ kanj se.

 

Jâ ser i dorra iven om jâ dær kanj hitta bonn

Jâ sporr en å dom om, a hon vil rækkja maj sin hånn.

Jâ vedd a goa danska vinner gjærna di vil se

Men udanlannska âbekatta gjer di ren besje

Sann e piblana på lanned, sann e piblana i bøjn

Sann e ajle vora pibla på vor ø i Østersjønj

Å di e nætta, di e lætta som di sjinjara di e

Kanj du saj maj om du dorra læje nânj stâ kanj se.