Snogebækjvalsen

 

Tekst&Musik: Svend Lund Pedersen

 

Dænj ligjer dæruda et stykje frå land

me stena så glatta å våda

en næt liden hawn me et løstfartoj bland

di vuggenes lojer å båda.

 

Dær fiskarna hâr dorres dâlia gång

på broen å brøggan dæruda

ja hær hâr di lyttad te uværets sång

når det pev i vær sajl på vær skuda.

 

Å hær hâr me bådana di løvved inj

me fångsten dæruda frå hawed

kan sje va dænj go – kan sje slæt injinj ting

di fikj udå slæwed å drawed.

 

Hær fiskarakonner hâr mongen en nat

hæruda mæst starrad saj blinja

vor e di då hænna – van e’ed mon fat

å va di då bâran hærinja.

 

Ja fiskarna hâr dorres hawn for dom sæl

0m vinjterinj – mæn så te sommar

så e dær torister – bevâre maj væl

ja dâli dær tusenvis kommer.

 

Se hær kommer gamla astâdia pâr

å onga me iwen så blânka

å horrana kjøssa få piblana tâ

å hojler om liwen så slânka.

 

Dær hâr dænj nu ligjed snârt hånrede år

i långa å sjeftenes tider

i solsjinn å grajnt vær – når bøljerna slår

å vingen i kjæftana bider.